Rehabiliteringen av de första lärarna har startat

SvRe

Nu har de första lärarna av totalt 60 genomgått 3 veckors rehabilitering hos Svenska Re på Gran Canaria. Lärarna är med i det forskningsprojekt som drivs av Lärarförsäkringar, Förenade Liv och Karolinska Institutet.

Behandlingen går ut på att kartlägga de olika momenten i en lärares arbete som upplevs stressande. Dessa diskuteras sedan i grupp, målet är att ventilera lärarnas erfarenheter och diskutera olika lösningar. Metoden kallas kollegiala samtalsgrupper, och har framgångsrikt använts inom forskning om stressproblem bland sjukvårdspersonal.

Vi har pratat med fyra av lärarna i den första omgången, som alla har diagnosen utmattningssyndrom. Samtliga är tacksamma över att få vara med i forskningsprojektet.

Även om de befinner sig i olika stadier av sjukdomen betonar alla de värdefulla och givande samtalen. Många symptom, som trötthet och koncentrationssvårigheter, är gemensamma. På Svenska Re har de kunnat fokusera på sig själva.

Blev en omstart

– Jag har inte fått någon rehabilitering hemma utöver samtalsstöd en gång i månaden, så när jag fick beskedet att jag genom lottning var utvald i projektet tänkte jag att allt är bättre än inget, berättar Lotta, 35 år, från Sundsvall. Men efter tre veckor här på Svenska Re inser jag att det här verkligen är en omstart för mig. Det blev en vinstlott som jag är mycket tacksam för!

Lotta lyfter fram det viktiga i att möta kollegor med liknande bakgrund, problem och erfarenheter.

– Man har ju behov av att prata med andra i liknande situationer som man själv försöker ta sig ur. Det finns inget sådant forum hemma, så jag kände mig svältfödd på kontakter. Nu har jag fått träffa fantastiska människor och kollegor, det var nog det absolut bästa och mest givande.

Träningen ger en energikick

– Jag hade ingen aning om att det skulle utmynna i det här när jag tackade ja till att delta i forskningsprojektet, berättar Anna, 39 år, från Piteå. Hemma fick jag bra stöd av min sjukgymnast, och reste ner på vinst och förlust. Man griper ju efter varje halmstrå när man så gärna vill bli frisk igen.

– Redan första veckan var givande, jag slogs av hur mina symptom liknade de andras liksom våra upplevelser och bemötandet hos vården och arbetsgivarna hemma. Vi kunde stötta varandra, det känns så bra. Och träningen är en fantastisk energikick.

Jag inser att det finns mycket att ta tag i på hemmaplan, men jag är jättetacksam för att jag fick delta i projektet. Nu har jag fått verktyg att jobba med när jag kommer hem.

Så mycket nya kunskaper

Fia, 61 år, från Öckerö utanför Göteborg, drabbades av utmattningssyndrom redan 2011.

– Men jag var snabbt tillbaka på jobbet och fattade inte vad det handlade om då, berättar Fia. Här på Svenska Re har vi fantastiska samtal, man känner igen varandras berättelser och får bekräftelse av någon som förstår.

Fia njöt också av den fysiska träningen som ingår i programmet, men för henne var nog tiden för reflektion den mest värdefulla.

– Vi har fått prova på flera olika träningsformer som vattengymnastik, zumba och stavgång. Vanligtvis går alla stavgången tillsammans på Svenska Re, men i vår grupp valde vi att gå en och en. Man är trött i huvudet och behöver tystnaden. Mina tidiga, ensamma morgonpromenader mot soluppgången blev en bra start på dagen, samtidigt som det känns symboliskt att gå mot ljuset.

Fia är imponerad över de värdefulla föreläsningarna som hålls av professor Åke Nygren och psykolog Björn Löfman.

– Vi har fått god handledning och mycket nya kunskaper om vår sjukdom, säger Fia. Och nu ska de höja kunskapsnivån hos berörda på våra respektive hemorter, det är ju fantastiskt. Kan man bidra till att färre blir drabbade är det ju jättebra.

Nu vill jag fortsätta framåt

– När jag fick veta att jag skulle få delta i multimodal rehabilitering efter att jag anmält mig till forskningsprojektet insåg jag vilken tur jag hade, säger Maggan 57 år, från Karlskrona. Jag har fått samtal hemma under sjukskrivningen, men det här blev något helt annat.

– Här på Svenska Re ser man helheten med ett helt annat upplägg och fokus. Samtalen med kollegor betyder mycket, och den fysiska träningen gör ju att man kommer igång med sådant som är bra för hjärnan. Att vistas i ett varmt och ljust klimat har hjälpt mig i mitt välmående och påskyndat mitt tillfrisknande. Avståndet till Sverige har också gett mig de bästa förutsättningarna för att helt kunna fokusera på mig själv. Nu hoppas jag orka hålla i allt det här så det går åt rätt håll och att jag fortsätter att gå framåt.

Den viktiga uppföljningen

Projektet fortsätter på hemmaplan. Psykolog Björn Löfman kommer att göra en uppföljning hos var och en inom en månad efter hemkomst, och professor Åke Nygren följer upp genom telefonsamtal och utskick. Dessutom kommer Björn Löfman att prata med varje deltagares omgivning, t ex arbetsgivare, arbetskamrater, försäkringskassa och hälsovård. Just den här informationen är viktig för att stärka varje deltagare ytterligare i vardagen.

Mer information om rehabiliteringen

Vill du veta hur projektet fortlöper framöver? Följ oss på Facebook för senaste uppdateringarna.

Skrivet av

Fredrik Stanser

2016-12-09
 

Studerandeförsäkring

Vi har tagit fram en speciell försäkring för dig som pluggar till lärare.

Aktuella föreläsningar

På våra kostnadsfria föreläsningar lär vi dig mer om pension, sparande och försäkringar.

Försäkring för alla barn

Välj mellan Barnförsäkring Stor eller Barnförsäkring Bas. Båda omfattar alla barn i familjen.

10 kommentarer

  • Linnea Melwani says:

    Åh detta vore upplyftande!Så nere i trötthet i kropp & själ.
    Har lyssnat på kroppen & varnat omgivningen men inte fått gehör endast fått höra att jag är negativ.Detta har gjort mig ledsen & besviken .Som nån sade: Vem tackar dig när orken är slut?Svar ingen!!!Den som står med minnesförlust huvudvärk så hemsk samt orkeslös är ju bara jag!!

  • Liselotte says:

    Känner samma… jag har signalerat flera gånger till min chef om hur jag mått men inte känt mig lyssnad på. Nu är jag sjukskriven sedan mitten av november och det jag får höra nu är att arbetsbelastningen är hög för alla oavsett vem du frågar och vilket yrke denne har. Känner mig än mer nedtryckt av detta.

  • Annica Halwar says:

    Vilket fantastiskt projekt!!! Precis vad jag skulle behöva.
    Känner så väl igen mig. Var sjukskriven förra hösten men hade bråttom tillbaka till jobbet pga att stressen i huvudet över att vara hemma gjorde mig ännu sjukare. Med facit i hand var det det dummaste jag kunde göra. Jag har ff inte återhämtat mig och balanserar ständigt på en skör tråd och nu för tiden när jag kommer hem från arbetet vill jag endast ha tystnad o ingen sociala samvaro. (Innan sjukskrivningen älskade jag att vara social)

    Varför ska det vara så svårt att acceptera en utmatningssymptom? (Både för än själv, kollegor o chef)

  • Christine Hagen says:

    Ja, detta kan jag känna igen – symptomen – även om jag inte varit eller är sjukskriven och heller inte har dålig erfarenhet från arbetsgivare. Men något måste verkligen göras åt det här. Vi är snart en hel yrkeskår som är drabbade. ALLA är trötta! Jag vet att delaktighet är viktigt för att orka arbetslasset men också hjälp när så behövs. Alla är pressade – rektor från Skolverk, lärare från rektor, elever från lärare. Vem pressar Skolverket? Politikerna förstås. Och vem pressar politikerna? Folket! Just det! Folket som vill och kräver att deras barn får höga betyg eller?

  • Karin says:

    Politikerna, Skolverket, rektorerna och hela kollegiet måste vakna! Lärarbristen kommer inte bara öka lavinartat framöver pga pensionsavgångar, låg lön och låg status utan även pga sjukskrivningar.
    Vi måste hålla varann om ryggen, inte prata illa om varann bakom ryggen. Vi ska inte fortsätta jobba obetald övertid och låtsas som allt är bra för att kunna snacka upp sin lön på lönesamtalet. Vi gräver vår egen grav! Vi måste säga stopp, enade! Resurserna och kraven på oss lärare idag matchar inte varandra. Ska det vara rimligt att ha familj och samtidigt orka slita som vi gör på jobbet? Eller går det inte att kombinera? Ska vårat yrke vara ett kall för ett fåtal eldsjälar? Eller ska det vara ett sätt att utplåna sig själv?
    På min skola har vi varit 4st samtidigt som gått in i väggen. Trots det är misstänksamheten stor bland kollegor och somliga ifrågasätter varför man är sjukskriven. Är man lat, arbetsskygg eller bara svag?
    Sjukskriven för 3:e gången på två år för utmattningssyndrom. Kommer troligen aldrig kunna återvända till yrket trots 15 års erfarenhet pga starkt nedsatta kognitiva förmågor, stresskänslighet och trötthet.
    Tyvärr valde jag att inte betala in premien för sjukförsäkringen, trodde väl inte att jag skulle drabbas. Tack och lov fick jag pengar av FK och AFA, än så länge.
    Var rädda om er och om varandra. Vi är många som är svaga för att vi varit alldeles för starka för länge.

  • Marie Hurtig says:

    Detta skulle jag verkligen behöva också. Är nu sjukskriven andra gången för utmattningssyndrom. Förra gången var jag sjukskriven drygt två år, men kom igen och hade arbetat heltid drygt ett år när jag trillade dit igen, och har nu varit helt sjukskriven i drygt tre månader. Man känner dig så ensam, trött och ledsen över att man inte orkar. Jag vet inte om jag orkar komma tillbaka som lärare igen tyvärr. Att få prata med andra lärare i samma situation vore fantastiskt.

  • Malin says:

    Vore fantastiskt om detta kunde bli en möjlighet inom en snar framtid. Hoppas på mer info ang en fortsättning och hur man isf ska gå tillväga för att få denna möjlighet till rehabilitering.
    Sjukskriven för andra gången

  • Caroline says:

    Är sjukskriven för utmattningssyndrom sedan 1 år och 6 månader tillbaka. Vore fantastiskt att få delta i en sådan här rehabilitering. Är fortfarande kraftigt nedsatt i koncentration, kognitiva förmågor, stresskänslighet och trötthet. Det hade gått väldigt långt i mitt fall och jag var verkligen på botten efter 16 år i yrket.
    Min största önskan är att bli frisk och kunna gå tillbaka i läraryrket, men vet inte om det kommer att gå?
    Har haft stöd från f-kassa, läkare och AFA försäkringar men tyvärr så tecknade jag aldrig sjukförsäkringen då jag aldrig trodde att jag skulle bli så här sjuk. Hade inte en sjukdag på 16 år, sedan kollapsade jag helt:(

  • Torbjörn Eriksson says:

    Hej !
    Är intresserad av hur det går med projektet ”utmatningssyndromet”. Har en sambo som har dokumenterats och rehab skulle göras, men det utmynnade i ingenting. Har intresse och synpunkter som kan vara av värde i detta med syndromet. Hur få kontaktvägar in i det fortsatta arbetet ?
    MVH
    Torbjörn Eriksson

  • Lärarförsäkringar skriver:

    Hej Torbjörn! Ser att min kollega svarat dig angående detta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *